Jag och idrott.
Idrott är fanimej bland det värsta som finns i skolan. Visserligen inte värre än läxor, prov och plugg överlag, men ändå hemskt. Har alltid hatat det.
Idag på idrotten, då min lärare informerade oss om vad dagens lektion skulle ägnas till kände jag paniken spridas genom hela kroppen och endast en tanke ekade i mitt huvud; ”Nej. Nej nej nej. Jag vägrar. Jag vägrar”. Och så blev det.Utan några större diskutioner fick jag sitta på bänken och se mina klasskompisar springa runt och spela innebandy, fotboll och basket.
Men jag insåg något då. Detta är inte alls så hemskt som det varit förut. Vi är bara 4 killar i klassen, och vi är totalt 21 st. Folk missade bollen, skrek och såg löjliga ut. Men det var ingen som klandrade dem för det.
I min gamla klass var vi 18 killar, av typ 30 pers. Typ 17 av dessa gick i någon sorts sport. Ganska många även av tjejerna utförde också någon typ av sport. Alltså var majoriteten av folket i min klass ganska atletiska, sportiga och tränade. Så när det var dags för idrott, vilket var två långa, hemska lektioner i veckan, kan ni ju föreställa er hur otränade lilla jag kände mig. Dålig kondition, dålig koordination, bollrädd som fan och ja.. Dålig, helt enkelt.
Jag ska inte gå in på personer, men om man gjorde något som helst fel under lagsporter, så kom man inte undan utan åtminstone EN sur blick. Oftast flera. Nästan bara från killarna. Ganska ofta svordomar eller utskällningar. ”Vafan gör du?!” ”Jävla idiot” ”Men vafaaan..” osv. Eller bara suckar och stön. Allt gjorde lika ont. I slutet av nian deltog jag knappt ens på lektionerna och jag VÄGRADE allt som hade med flygande bollar att göra.
Jag pratade med min lärare om detta idag, och han verkade inte alls tycka att mina problem var speciellt illa. ”Jag är glad bara du försöker, du behöver inte vara bra, bara gärna försöka vara med. Vi har som du nog märkt inte bollsporter speciellt ofta. Och efter idag har du nog märkt hur denna klassen är angående bollsporter också." osv. Det gjorde mig så himla glad, att han förstod, och var så snäll. Redig skillnad på min idrottslärare på högstadiet.
Så efter idag har jag kommit fram till en grej. Jag ska försöka delta i de flesta idrottslektionerna. Åtminstone försöka. Sluta upp med mina protester och påhittade ursäkter. Tycker det låter bra.
Detta skulle absolut inte hänt om det inte vore för att jag har en så underbar klass. Tack 12ESA, ni är bäst. Även om jag inte är den socialaste eller pratigaste människan i klassen och jag inte riktigt lärt känna er ännu, så ska ni veta att jag gör mitt bästa. ~
