Galet mysigt.
För bara en liten stund sedan kom jag hem från mysigaste kvällen på länge. Åh, denna helgen har varit så bra! ~
I torsdags sov jag hos min fina pojke, och även på fredagen. Vi gick upp hyfsat tidigt idag, låg i hans bäddsoffa och käkade ostbågar och sådär. Vid 12 cyklade jag hem och låg i sängen och chillade en stund, för att sedan vid 18 cykla hem till Becca. Där har jag spenderat heeela kvällen och heeela natten med Becca, Evve och Maja.
Vi lagade tacos, åt godis, drack energidricka, såg på 8:an föreställningen som Beccas klass samt hon själv var med i(Fbg-Estet 2:orna), Liar Liar (Min kärlek till Ji Carrey dör ALDRIG<33), början på Hotel Transylvania och en massa youtubevideos. Åh, det var bara så himla mysigt. Speciellt nu de sista timmarna. ~
Jag hade lite svårt att bestämma mig för vart jag skulle sova dock. Jag messade Simon och frågade om jag kunde sova hos honom i natt igen, men vid 1 slutade han svara på mobilen, så antar att han somnade. Blev lite ledsen, men what to do liksom. Efter mycket om och men slutade det med att jag stack hem ändå. Det var riktigt mysigt att cykla hem 5 på morgonen, med endast ett undantag såg jag inte en enda jäkla vaken människa, det var helt tyst och precis blivit ljust.
Vid söderbron var det ett gäng killar som hade klättrat upp på propeller-grejsimojsen i rondellen, tänkte att jag skulle cykla förbi extra snabbt för säkerhets skull, men jag var tydligen för långsam. Plötsligt springer en av killarna efter mig och ropar "Stanna, snälla stanna!". Jag stannar, frågar vad han vill, och sen står vi och pratar en stund. Hahah, fett random men grymt mysigt. Han verkade till och med nykter. Dock har jag aldrig sett människan innan, även om han var Falkenbergare, vilket är väldigt sällsynt då denna håla är väldigt liten. Mystiskt!
Menmen, nu ska jag nog sova. Jag skulle kunna vara vaken ett tag till, men jag måste ju orka upp nån gång imorgon, så ja. Gillar inte att sova längre än till 12, men imon kommer det nog bli så vare sig jag vill eller inte.
Hoppas ni också haft en fin lördag, godnatt på er! Möjligtvis godmorgon. Men i vilket fall. SOVA!
Grattis på 40-årsdagen kära mor.
Adjahdkwlajs
Så, denna veckan har en massa folk fyllt år. I onsdags fyllde morfar och farfar och IDAG fyller kära mor min 40! Jag bakade en lite småful tårta till henne innan jag och Simon drog hem till honom, så det var vad hon möttes av när hon kom hem efter en kväll med sin kära c: Imon ska de två till Vbg, så jag kommer inte träffa henne tyvärr. Istället är jag bjuden på filmkväll med tacos och godis hos Becca med Evve och Maja, vilket förhoppningsiv kommer bli awesome! ~<3
Nu ska jag sova. Kvällen slutade tyvärr inte som jag hoppats, men så blir det när man kommer hem sent och tiden flyger iväg. Fick inte ens äta mina efterlängtade ostbågar, huhu ;_; Simon dum. <'3 GODNATT
Lyckorus
Fyfan vad glad jag blev nyss. Glad, lycklig, stolt, chockad, förvånad. Åh. Vår svenskalärare pratar enskilt med alla i klassen om talet som hölls för det Nationella provet i svenska för två veckor sedan. Nyss var det äntligen min tur.
Först tog han upp de negativa sakerna, som jag redan visste väl om. De förvånade mig inte. Sen kom det in en massa positivt, saker han tyckte jag gjorde bra. Han formade sina händer till en liten ring och sa "Här var du vid förra talet." Sen ökade han avståndet mellan sina händer, så ringen blev större. "Här är du nu." Sen ökade han en sista gång, och ringen blev jättestor. "Här är du nästa gång."
Jag fick C. Jag fick C på en MUNTLIG redovisning, ett nationellt prov, där jag stod ensam framför hela klassen och höll ett tal jag själv skrivit och jobbat ihop.
Jag fick E på mitt förra tal. Vilket jag vad asledsen över, då jag tyckte det var skitjobbigt. Känslan att gå från E till C.. herregud.
ÅÅH ALLTSÅ JAG FATTAR INTE AKDHJOAISAKJ<333 Det kom verkligen som en chock, det såg till och med han, då han skrattade. SÅ förvånad blev jag. Ermahgerd. <333
Nu ska jag gå och dö i lycka, innan jag hinner komma ifatt verkligen igen. ~
Ännu en dröm.
Jag drömde om henne inatt. Igen. Jag har nog helt utan att överdriva drömt om henne 30-40 gånger sedan september förra året. Helt sjukt är det.
Precis som efter alla andra drömmar, så är jag extremt tankspridd just nu. Kommer antagligen gå och tänka på det hela dagen, och komma ihåg små saker lite då och då, som vi gjorde, saker som påminner om henne.
Jag minns inte mina andra drömmar så starkt, och jag tänkte säkert likadant om alla de andra, men denna drömmen var speciell. Det var ingen återförening som det vart tidigare. Jag, hon och några andra var påväg ut från nånting, en byggnad, ner för en trappa. Jag gick och pratade med någon. Jag tror det var henne. Men jag vet att vi inte riktigt var vänner, och inte vart det på länge.
Vi är alltså på väg ner för trappan, och då och då vänder jag mig om för att kunna se henne när jag pratade med henne. Plötsligt ser hon yr ut, blir röd i ansiktet, får tårar i ögonen och vacklar till. Jag fortsätter gå några steg och frågar henne hur hon mår, när hon rätt som det är faller ner på ett större trappsteg mitt i trapan och låter tårarna rinna nerför hennes kinder. Jag slänger mig ner efter henne, kramar henne och försöker få ur henne vad det var som pågick. Jag minns inte om jag fick något svar. Jag vet inte vad som hände sedan. Allt mitt minne har bevarat är bilden av att vi sitter i trappan, jag håller om henne hårt, torkar hennes tårar och ser ner på hennes sorgsna ansikte. Jag minns tillochmed vilken tröja hon hade på sig, den där svarta, armlösa, transparanta blusen hon brukade ha ett färgglatt linne under. Har för mig att hon hade grön/turkosa byxor och ett mörkrosa linne, men är inte säker. Sen minns jag även att hon hade ketchup i håret. Fast det kanske var blod. Minns nu såhär efteråt att hon var lite smutsigt på vissa delar i ansiktet, lite blod, såg helt förstörd ut.. Så, där bröt hon ihop, med bara mig som skydd. Alltså, waat.
Jag tror jag ska försöka få tag i någon bok, hemsida, person, ja vafan som helst, som kan tolka drömmar. Jag har drömt om detta så jäkla många gånger, och alla drömmer har handlat om just samma sak; en återförening, bara på olika sätt.
Jag älskar drömmarna, samtidigt som jag hatar dem. De är så grymt fina och jag önskar verkligen att de var sanna. Men sen vaknar jag upp, och inser att det inte var verklighet. Det hände inte på riktigt. Det var en dröm. Fan, varför. Samtidigt så vet jag inte om jag verkligen skulle vilja att det hände. Men just då, precis efter drömmen varit, så vill jag det.
Galskdjhgdaushbdiaojls, this is driving me crazy. Time for some good music!
Solsken, glass, djur, undulatporr & ankskit
Så igår var det extremt fint väder! Jag hade bara jeansjacka på mig, och frös bara pyttlelite då och då. Fantastiskt! Jag messade Julia och bjöd ut henne på mjukglass-dejt. Det var mysigt!
Årets första mjukglass - Med nötkrokant!
Julia var glad. :D
FETT BLÅ HIMMEL ASSÅ ÅH JAA<33
Vi är fina, fina vi är.
Efter mjukglassdejten gick vi till Ica och köpte energidricka. Sen kom vi på att vi glömt våra cyklar vid Torggrillen, olåsta, smarta som vi är. Så vi gick tillbaks, och sedan ner till en bänk vid Ätran.
SEN GICK VI TILL VALLARNA<33 Kollade på de söta lammen igen. Hihu.
Två lamm började leka o stånga varandra. Dog lite av söthet. ~
EKORRE.
ANKA.
HAHA, något av det roligaste som hände idag. Efter att ankorna gått förbi mig, som satt på marken, gick de bort mot Julia. Plötsligt hör jag ett blött "pruttljud", och Julia formar denna min. Tog en stund innan jag fattade att det som nyss hände var att ankan sket precis framför Julia. Skrattade så hårt att jag fick ont i magen.
Julia imiterar ankan.
Rawr.
Tjena! Tänkte bara slänga upp dessa bilderna lite snabbt innan jag ska lägga mig. Dagen har vart lugn, jag har kommit på hur mitt nästa arbete i Bilden ska se ut, vi gymmade på idrotten (ganska slut efter det alltså) och efter det cyklade jag hem till Simon. Jag bakade kokosbollar och vid 21 tog vi en liten promenad, även om jag skulle åkt hem vid 19. Var nere vid Vallarna för 3:e gången denna helgen och bara pratade och myste. Det var extremt mysigt och jag är så glad att jag åkte till honom, även om jag planerat annat. Du gör mig glad, kära kinapuff. ~
Menmen, nu ska jag sova. Imon ska jag upp 5, då jag istället för att börja 11, börjar 8. Börjar alltså då jag i vanliga fall brukar stiga upp. Det suger så äckligt mycke så ni förstår inte </3
Anledningen till detta är att vi ska ha Nationellt Prov i Svenska. Uh. Men det går nog bra! Fick MVG i 9:an, så har ganska höga förhoppningar på mig själv dock. Uh. Menmen, om jag lägger mig nu får jag 7,5 timmars sömn. Förhoppningsvis är jag inte helt död när jag väl sitter där med provet framför mig. GODNATT PÅ ER, OCH LYCKA TILL IMON, NI SOM SKA SKRIVA PROV!
Helt okej & så.
Gårdagen var en ganska slapp dag. Jag gick upp vid 10-11, och nån timma senare var jag, mamma och syster på väg till mormor på Tallgläntan. De har byggt nytt nu, så det var första gången jag var i det nya huset och i mormors nya rum. Det var riktigt fint faktiskt, fast jag saknar hennes gamla lite.
Vi tog med henne på en liten promenad till Vallarna, upptäckte att de fått in undulater (ALLTSÅ NÄR!?!? INGEN VET), kollade på sovande grisar och solande lamm. På vägen hem gick vi förbi Netto och tog vårens första en glass vid Statoil. Sen cyklade jag hem och påbörjade mitt.. öh.. hänsynslösa slappande? Ja, nåt sådant.
Jag var lite kreativ, och tog tag i att måla den gamla herrbetjänten jag gjorde i träslöjden i 9:an. Jag klistrade även på ett supergammalt laptop-klistermärke på min gamla MacBook och satt lite med fotoboken. Men blev så trött på att sitta och klippa ut bilder, så jag sket i det och la mig i sängen med lite ostbågar och cola och klickade runt på internäätet istället. Hade en ytterst intressant konversation med en kompis i Skåne, som erkände en sak som gjorde mig väldigt förvånad, men även glad. Och förvirrad. Och ledsen. Hahah, alltså, ja. JAG VET INTE.
Idag ska jag pillra lite i fotoboken, och så har jag lite läxor som skulle vilja bli gjorda. Jag hade utvecklingssamtal häromdan, och fick då reda på att jag TYDLIGEN ligger jävligt mycke mer efter än vad jag trodde. Och mina lärare har inte ens sagt något. Kul va? Not really. Så på tisdag ska jag fara runt bland olika lärare så jag får lite bättre koll på vart jag ligger. Vi ska även ha EVK för mig snart, och min kontaktlärare ska snacka med specialpedagog. Uh, varför ska allt jag gör vara så omständigt.
Menmen. Nu ska jag fortsätta mitt konstanta BIGBANG-lyssnande (har seriöst inte lyssnat på NÅGOT annat sen jag började lyssna på dem för några dagar sedan, förutom på estetkonserterna förstås. Herregud.) och pyssla. Hiho. Får se hur det blir med läxorna. (Tror jag spolar ner dem i toan.) BYE
Cats.
Toppendag.
Yo be da crazy bitch.
Dagen har varit super! Det sög lite att jag börjar 9:00 3/4 dagar denna veckan och behöver gå upp 6:00, menmen. It's worth it!
Denna vecka är det estetvecka, vilket alltså innebär att vi estetare BARA har våra estetiska ämnen denna veckan, tjoho! Vi Bildare har fått till uppgift att pynta Ps utegårdar med lite konst. Med 3 olika konstnärer som inspiration och en del stora, jävligt tunga playwood-skivor har vi nu börjat skapa denna konst.
Vår första idé, som föddes under förra/första estetveckan (då jag började på Ps!) skrotades av lärarna, då det var lite för svårt och komplicerat med att få exakt rätt vinklar eftersom vi tänkte göra ett 6-kantigt hus, så idag kom vi på en ny idé.
Till skillnad från alla andra som fick hjälp med grundmålningen och bara kunde börja måla motiv/mönster idag, fick vi göra allt detta själva. Färgen tog till och med fucking slut, så vi hann inte ens färdigt. Men bitarna är utsågade och vi började måla lite träd på runda plattor. Vi har bara två dagar kvar på oss, men det hinner vi förhoppningsvis!
Jag och en klasskompis stannade kvar en timma efter vi slutat och forstatte jobba. Det är inte första gången vi sitter kvar ensamma, då vi gjorde precis samma sak förra estetveckan, och även denna gång var det väldans mysigt, även om det var under betydligt kortare tid. Jag kommer stanna kvar och jobba över både imon och på torsdag också. Så är det om man är perfektionist, haha..
Efter det skyndade jag mig till tåget, tog en sväng förbi umo, träffade kära Joel (en barndomsvän och f.d klasskamrat) på vägen till kulturskolan, där jag mötte upp Tove. Åh, vad jag saknat den tösen. Vi käkade pommes/kebabpizza på Entill, och efter det satt vi och fangirlade BIGBANG (Och TOP. Asdajdbak.<3) i emotåget, som antagligen bara ni Falkenbergare vet vad det är. Det var extremt kul och mysigt som fasen. Det började regna och vi fick se en extremt stor och vacker double-rainbow. Amaaaaiziiing ~
När Daniela hämtade upp mig hos mamma vid 9 fick jag även två marabou mjölkchokladkakor och en hel 2liters-flaska cola. HUR AWESOME?! "Lite mens-medicin bara!" var hennes anledning, haha. Underbart. ~
Men nu ska jag sova. 5 timmars sömn varje natt accepteras endast då jag bara målar hela dagarna, haha! Imon fortsätter vi arbetet och efter skolan vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Antaligen fortsätta klicka runt efter videos med Bigbang och Top på youtube. Fyfan, har aldrig någonsin haft en sån här extrem kändis-crush, åh.
Grymt sorgligt att jag antagligen aldrig någonsin kommer få se eller träffa dem live. Att varje koreansk man ska tillbringa 5 år i militären i sitt liv, vilket gäller även för Bigbang-medlemmarna, och detta ska de göra nu (när det även kanske blir krig, Nordkorea u kno) är ju bara hemskt. Jag som nyss kommit in i denna värld. Ni får inte försvinna redan. ;__;
NEJ, sova var det. Godnatt på er!
Dör i nostalgi och drunknar i minnen
Hahah, jag älskade att pyssla (däribland sy) när jag var liten.. Still does. ~
Gårdagen spenderade jag till att sitta och sortera och rensa i mitt rum. Började med lådorna under skrivbordet, där jag hittade en massa saker. Blev glad av alla minnen, men samtidigt lite ledsen att det inte är så längre, att den tiden är förbi. Det händer oftare och oftare numera, att jag tänker tillbaks på vad som har varit istället för att koncentrera mig på nutiden. Det är lite jobbigt.
Jag var konstig igår. Hade ångest för att jag inte skulle göra något speciellt. Ville träffa någon samtidigt som jag inte riktigt ville umgås. Jag vet verkligen, verkligen, verkligen inte varför jag inte tog kontakt och träffade någon. Jag fattar inte varför. Jag bara gjorde det inte. Inte för att den ens är något jobbigt, det hände bara inte.
Så jag satt ensam i lägenheten hela kvällen och tänkte på hur mysigt det hade vart att ha någon där. Ville ha någon som kunde komma hit, eller som jag kunde åka till, och bara sitta med. Inte göra något speciellt, bara sitta i samma rum, kanske vid varsin dator och bara njuta av varandras närvaro. Så som det var för något år sedan. Fy, vad underbart det var.
Menmen. Idag var jag en sväng hos pappa, lekte med systrarna, hoppade på studsmattan och körde runt i gegga med fyrhjulingen. Filmade en massa. Hade tänkt klippa ihop en video, men det blev inte av.
Nu på kvällen har jag fortsatt rensningen samt packat en del. En och en halv flyttlåda har packats, och nu vill jag inte göra mer. Kan plocka ner böckerna, men that's it. Man vet aldrig om jag kommer till att behöva något av det jag lagt ner, det är ju trots allt två veckor kvar till flytten. Så det blir nog panik-packning i sista sekunden istället, haha.
Imon börjar estetveckan, och jag ska upp om 5,5 timmar. Jag hoppas att det blir en rolig vecka. Jag började ju på Ps under förra estetveckan, men den var inte speciellt rolig. Men med tanke på att jag ska på båda ps-konserterna och att vi ska till Danmark, Lousiana på onsdag samt att jag är ledig på fredag, så tror jag det blir bra! Jag ska även försöka vara så aktiv och social som jag kan, försöka ha kul och sådär. Önska mig lycka till! Nu ska jag mysa med kattfan och försöka sova. Godnatt ~
Upp och ner, ner och upp
Godkväll kamrater. Idag har vart en lite kämpig dag. Har nu börjat ta tåget även på onsdagar och torsdagar istället för bara måndag och fredag, så nu åker jag bara bussen hela vägen till skolan på tisdagar. Lite tråkigt faktiskt ;__; Det är väldigt mysigt att åka buss 40 min. Då hinner man sitta och ta det lugnt, tänka, och lyssna på musik innan skolan. Menmen, jag slipper ju komma försent nu!
På bussen från stationen till skolan träffade jag på en klasskompis. Jag tycker det är himla trevligt när jag får vara ensam med (vissa) personer jag inte annars pratar med så mycket, så ja, det var mysigt. ~ På matten fick jag veta mitt betyg på senaste matteprov, vilket blev E+ (Alltså D, men de skriver tydligen inte D eller B på prov. Jäkla trams.) vilket jag inte är så stolt över. Vill ju ha C. Ugh. Aja.
Resten av skoldagen är inte speciellt intressant. Jag åkte hem en timma tidigare för att gå till frissan och klippa mig. Eftersom jag av nån cp:ad anledning helt plötsligt ändrat mig angående mitt hår, visste jag inte alls hur jag ville ha det. Så det blev som det blev. Efter det begav jag mig till nästa frisör, där jag skulle färga håret. (Lång historia varför jag gick till två olika..) Dock blev det lite missförstånd och fel, så det slutade med att jag inte färgade alls. Det blev en lite jobbig situation och efter att Elias gått, som höll mig sällskap innan, började jag lipa. Åh, så galet pinsamt. Jag är så grymt känslig numera, och det är asjobbigt. Minsta lilla lockar fram tårarna. Men ja, hon fick prata med mamma som fick förklara vad som stod på osv, och imon ska hon svänga förbi med lite blommor och prata. Gud så omständigt, åh. Det är minsann inte lätt att vara Emmie ibland.
Menmen. Jag fick ändå färgat mitt hår, då vi åkte till Coop och köpte en random färg, bara så att jag blev av med denna äckliga bajsnyans och utväxt. Det blev nog ganska bra. Bild kommer upp i helgen!
Vill tacka min kära mor för att du offrade din tid, ställde upp och hjälpte mig idag. Det var otroligt snällt. Och Simon, för att du kom hem till mig och gjorde mig glad igen. Tack, båda två. ~
Menmen, nu ska jag sova. Imon tar jag sovmorgon för första gången ever på en fredag (har alltid åkt till skolan tidigt och jobbat ikapp på fredagar som ni kanske vet) och börjar därför 11 istället. Jävligt gött faktiskt. Jag får helt enkelt göra klart skulpturen nu i veckan. Har ju trots allt estetvecka ~
Tavlan är btw klar och ska fota den imorgon. Är inte nöjd, men den duger. OKEJ NU SKA JAG SOVA. Är så jäkla dålig på att fatta mig kort. Godnatt.
Ett erkännande, en nostalgi-attack och matte-plugg.
Åh, får väl erkänna en sak innan jag skriver detta inlägget. Min kära vän Tove, började för ett tag sedan lyssna på K-pop, däribland bandet BIGBANG. Hon spelade en massa av deras låtar när jag och Julia sov över hos henne senast, och hon halvt försökte få hennes kärlek för musiken och medlemmarna att smitta av sig, utan resultat. Nu har dock jag blivit smittad.
Så, då var det sagt. Jag har börjat lyssna på BIGBANG och har en liten små-crush på T.O.P och övriga medlemmar beroende på videos (då de bytar frisyrer osv FAN HELA TIDEN).
OH WELL, to the thing I was going to tell yaa. Denna videon här ovan, spelade min fd. bästa vän för mig för 2-3 år sedan, så jag var hopplöst förälskad i en pojk i min dåvarande klass. I denna videon, framför allt mellan 0:55-1:02 & 1:11, så tyckte jag att denna människa var EXTREMT sångaren i videon. Och varje gång min vän visade videon för mig blev jag helt knäpp. Satt med uppspärrade ögon, kastade saker omkring mig, skrek, skrattade och grät på samma gång. OERHÖRT EPSIKT. Bringade många skratt tack vara mitt betende, vilket iofs var kul för åskådarna.
Så jag hittade denna videon igen först idag, och gick väärldens nostalgi-attack. ÅÅH. Askdahiahdbafaeks. <3
Sen så är ju låten himla bra också. Hihihi. Och sångaren, Seungri, ser fortfarande jäkligt bra ut i mina ögon.
Och innan någon tror, påstår eller frågar något, NEJ, jag gillade inte k-pop eller asiatiska pojkar innan jag blev tillsammans med Simon (som fyi är korean). Har fått SÅ många frågor om det sen jag började lyssna på BIGBANG och fangirla över medlemmarna, haha. Att både killen jag var kär i då och är i nu heter Simon är ju en annan sak. Jag har något för killar med det namnet alltså. Och Emil. Hahah. ~
Menmen, nu blir det sova! Idag slutade vi tidigare, och jag är sjukt stolt över att kunna säga att jag satt på bibblan till 18:15 och gjorde matte, och hann både komma ikapp i boken samt göra läxan. Gött som fan, ja. ~ Så idag kan jag lägga mig och sova med gott samvete! GODNATT. Och ni som inte gillar k-pop, hata mig inte allt för mycke.<33
Muntligt nationella i Svenska; CHECK
Då var det över. Klart, gjort, ur världen. Tills jag får betyg.
De flesta som känner mig bra eller gått i skolan med mig, vet att muntliga redovisningar är det värsta jag vet. Finns inget värre sätt att redovisa på. Det blir varmt, jag vettas, jag blir röd i ansiktet, jag stammar, glömmer bort mig, pratar för snabbt, hjärtat lirar trumsolo och det trycker något otroligt i bröstkorgen. Jag blir stel och otroligt osäker. Vad tänker de nu? Vad ska jag säga? Gör jag bort mig? Kommer jag få IG? Åh.
Hemskt är det.
Senast jag hade muntlig redovisning ensam skulle jag hålla tal i Svenskan. Det var en förberedelse inför nationella provet. Då argumenterade jag för "Hästar finns inte". Det var kul och jag fick bättre respons än jag någonsin fått, även om jag kände precis så som jag skrev här ovan och själv tyckte det gick ganska dåligt. Men jag har gjort värre framföranden. Tidigare har jag stuttit fast med näsan i manuset och läst helt innantill, stammat överdrivet mycket, kommit av mig och gått därifrån i tårar, eller helt enkelt skolkat för att slippa framföra över huvud taget.
Men idag gick det ganska bra. Jag var nervös, men inte så som jag brukar. Det är bevis på framsteg, och det är skönt. Men jag är ändå inte nöjd. Som vanligt.
Jag nämnde inga källhänvisningar(vilket var ett krav), jag blev förvirrad i slutet och visste inte riktigt vad jag skulle säga, jag glömde bort en hel del viktiga saker som behövdes för att koppla ihop saker, och jag hade inte med så mycke av mina egna åsikter som planerat. Det vet jag om. Jag vet om de fel jag gjorde. Men det var ändå jäkligt skönt att slippa den där äckliga panik-känslan.
Även denna gång var det en klasskompis som började gråta under sitt framförande. Jag förstår inte hur man kan göra så. Det skulle jag aldrig våga, iaf inte som den jag är idag. Jag skulle antingen aldrig ens ställt mig där, eller om jag kände att tårarna var på väg, sprungit. Ut ur klassrummet och in på en toalett. Och sen ljugit att jag är sjuk och gått hem.
Jag skulle inte vågat stå där framför klassen och bryta ihop. Tänk om de bara hade suttit och stirrat på mig? Tänk om ingen hade gått fram och tröstat mig? Det skulle vart för pinsamt för att jag skulle klara av det. Skulle aldrig någonsin våga gå tillbaka till den klassen igen.
Därför tycker jag det är grymt stark att de ändå försökte. De kanske inte klarade sig ända till slutet, men de hade ändå tillräckligt med mod att ställa sig där och försöka. Massa cred till er två, ni vet vilka ni är, även om ni inte läser detta.
Det är så logiskt
Varje dag är ett nytt äventyr. Man vet aldrig vad som kommer hända. Inget är säkert.
Kommer jag stöta på någon jag känner på vägen hem och från skolan? Kommer jag våga slinka ur mig ett "hej", våga stanna och prata? Kommer den andra göra det, eller bara blindt gå förbi, som om jag bara vore luft?
Kommer jag prata med någon i klassen? Kommer jag få skratta, på riktigt? Kommer jag göra bort mig? Kommer jag få känna att jag nånstans, hör hemma?
Jag förstår inte hur något som är så lätt för andra är så svårt för mig. Hur jäkla svårt kan det va, att säga hej, att svara på någons fråga även om den inte var direkt riktad till mig, säga/göra det där roliga som passar så bra vid just det tillfället istället för att hålla det inne, våga slappna av och vara mig själv?
Det måste vända snart. Måste lära känna folk, skaffa mig lite nya vänner. Få vara glad igen. Ha någon jag kan gå till när jag behöver det. Någon som inte känt mig sen innan, någon som inte vet vad jag gjort. Någon som får höra det första gången från min mun. Någon som jag kan få hjälpa. Någon som jag behöver och någon som behöver mig lika mycket.
Egentligen borde jag vara nöjd med det jag har. Sluta hungra efter mer. Jag har en bra, nära vän. Jag har min pojke. Jag har ett fåtal vänner jag kan träffa ibland.
Men ändå känner jag mig ensam. Fast vet inte om jag egentligen är det. Men antagligen är det inte tillräckligt för bortskämda lilla Emmie. När man är van vid att ha världens finaste vid sin sida i 7 år, duger det inte att vara ensam sen.
Jag är inte desperat. Snälla tro inte det. Om jag hade vart det hade jag antagligen haft ett par fake-kompisar vid det här lagret, men det har jag inte. Och det är la bra egentligen. Fast ensamt.
Vet inte riktigt om jag ska publicera detta. Vet inte om jag vågar. Jag vet ju trots allt inte vilka som läser denna bloggen längre. Vet bara att de blir färre och färre. Kanske tappar jag några läsare efter detta, ytterst deppiga inlägg? Kanske är det bra. Jag gör nog det, med osäkerhet.
Nej. Nu ska jag plocka fram färger och måla klar min fula tavla så jag sedan kan slänga den åt helvete. Wihu. Hejdå.
Fy dig Emmie, fy dig.
Är så grymt sur på mig själv. Detta lovet skulle jag göra klart svenska talet till Nationella Delprov A (som är på tisdag), hemtentan i Historia om världskrigen, en gammal fördjupelseuppgift i Historia och en ännu äldre engelska bokredovisning/recension. Vad gjorde jag? Talet. Inget annat.
Så jag är ganska besviken på mig själv. Men det är sällan jag är annat, haha. Jag har iaf inte sovit bort hela lovet(sova länge vara vaken länge), som jag annars brukar! Ett par av dagarna har jag gått upp runt 8-10 vilket kännts superbra. Idag och igår dissade väckarklockan mig och jag sov till 12, vilket sög. Och sen har jag lagt mig senast 4. Det är bra för att vara jag.
Imon har jag elgitarr och så ska jag träna som faaan på talet, det ska sitta som en smäck. Satsar ju trots allt på B i Svenska (Hade MVG i 8-9:an), så då måste jag få till det även på det kuntliga. På tisdag fyller min pojke år och då ska han firas, då hans släkt (och jag, hihi) ska äta taco. Mer än så vet jag inte, haha. Men lite pirrig är jag, då jag bara träffat hans familj innan. På torsdag ska jag till frissan och klippa och färga håret! Har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska göra, men är väldigt taggad, då ajg inte blivit ompysslad av en frisör på evigheter.
Men! Nu ska jag dra mig till sängen. Uh, jag skriver så satans jävla tråkiga inlägg numera. Aja, de stämmer överens med mitt liv iaf, huehuehueh. Nejmen. Godnatt.
Att det ska vara så svårt
Tjolahopp! Ännu en dag har gått, och ännu har jag inte gjort varken talet eller hemtentan.
Idag har jag istället sovit till halv 11, gått upp och gjort mig i ordning i lugn & ro, frågat om sommarjobb på ett sommarfritids, umgåts med en gammal konståkning-polare (som för övrigt är jättesöt och har ett superfint hus) och FÅTT SPOTIFY PREMIUM AV PAPPA AOKSDHIAUDSAJK. Jag cyklade dit och skulle gå hjälp att fixa det, planen var att jag skulle dela summan med min syster varje månad, men när hon fick reda på att det var "hela 50 kr" ville hon inte längre. Då tog pappa på sig att betala hela summan, varje månad. Åh, blev så glad. <333
Brukar inte få så mycket av pappa annars, när det kommer till pengar. Hem, mat och ostbågar brukar det annars vara. Därav fördubblad glädje, både för att jag slipper betala 99kr i månader,och för att det var just pappa som gör det.<33
Kvällen har gått till att lyssna på bra musik och måla på skor. Hittade mina gamla tygskor som jag kladdade en massa på förra året, så jag satt och bättrade och la till saker. Blev helt okej ~
Men nu ska jag försöka få tummen ur röven och börja på det satans förbannade jävla tal-fanskapet. Är ju bara 4 dagar kvar tills det ska hållas. Shit. Godnatt!
Gjort allt förutom det viktigaste..?
Goddag! Idag gick jag upp ÅTTA (!!!) och följde med mamma då hon skulle tatuera sig vid 9:30. Satt där ett tag, sen for vi runt i Fbg och fixade lite saker. Bokat tid för klippning och färgning (åh<3) hos min frisör, köpt limstift, pennor, klistermärken och tuggimmin på Fynda, köpte en gammal cykel av Simon så jag kan ta mig runt (då både min och mammas cyklar blev stulna häromdan, om jag nu inte skrivit det tidigare..), var hos Simon en liten stund och lagade mat, stack till stan och köpte en ny fotobok (då den jag hade innan inte räckte till åt alla 300 bilder) och sen träffade jag Maja. Vi satt utanför Kris, i solen, pratade och käkade colasnören. Mysigt ~
Det var så sjukt fint väder idag. Sjukt dåligt att jag har massa saker just nu jag BORDE göra, så jag förtjänar inte att vara ute och njuta av det.
Har spenderat hela kvällen till fotoboken. Det är jättekul! Och blir himla fint. Har nu gjort inledningssidag, januari och halva februari. Ska bli glad med februari och mars imorgon ~
Men såklart så har jag inte jobbat ett piss med varken svenska-talet eller historia-hemtentan. Satt på bibblan i Vbg i FEM TIMMAR igår, men fick inte gjort ett jävla skit. Tecken nog på hur motiverad jag är på detta? Yep. Dock har jag 3 dagar kvar av lovet så jag MÅSTE göra klart talet väldigt snart. Det är på tisdag och då måste jag vara redigt jävla förberedd.
Så imon ska jag upp tidigt och sortera lite i rummet (eftersom flytten närmar sig, hihihi), åka till en skola i närheten med en kompis och fråga om sommarjobb, samt talet då. Det är verkligen superviktigt. FATTA DET DÅ EMMIE.
Men nu ska jag sova. Blev sent även idag, trots att jag försöker lägga mig tidigt varje kväll. Uh. Aja. Godnatt!
Det är lov och jag dör av stress.
En bild på min kära kise och en på mig i farfars ytterst smickrande gamla arbetsglasögon. Dagens instapics!
Alltså jag kommer ju dö snart. Det är lov och jag har ÄNDÅ grymt mycket att göra. Idag sov jag till 12, vart och lämnat mitt cv på lite ställen, städat, vikt en massa kläder och hela kvällen har gått till att skriva och skicka ut en massa jobbansökningar.
Imorgon ska jag till Vbg och sitta på bibblan och plugga heeela dagen, det som ska göras denna veckan är;
• Skriva ett fkn TAL om framtiden till nationellt svenskaprov
• Fördjupelseuppsats i historia (riktigt gammal uppgift)
• Fördjupelseuppsats i historia (riktigt gammal uppgift)
• Uppsats om millenniemålen - Naturkunskap
• Engelsk bokredovisning+recension
• Hemtenta i historia om världskrigen
Och på kvällen ska jag träffa Ida & Julia. Kommer antagligen inte bli klar med allt det där^ på en enda dag, så kommer la få åka dit en eller flera gånger till. Uh.
På torsdag ska jag träffa en gammal konståknings-polare som ska hjälpa mig hitta till rektorn på Hjortsbergsskolan. Se om jag kanske kan få sommarjobb på deras sommarfritids, där jag spenderade ett par somrar som barn.
MEN nu ska jag ta en paus från allt jobbsökande (som kanske inte ens kommer ge mig något förutom huvudverk) och försöka leta upp ett limstift så jag kan sätta igång med fotoboken. BYE
Första lovdagen i Falkenberg
Gårdagen började extremt segt. Natten innan hade jag stannat uppe till 6 och skypeat med 3 gamla konventsvänner, och vaknade först vid 14. Kändes förfärligt. Gick upp, städade, och började skriva ut bilder till fotoboken 2012! Vid 18 körde pappa mig och syster till mamma, där jag snabbt tog en dusch, gjorde mig i ordning och flög iväg mot Vallarna. (En lekplats vid min gamla skola)
Dock hade folk redan börjat dra sig när jag väl kom dit. De hade börjat grilla vid 17:30-18, och ca en kvart efter min ankomst stack alla. Besviken much? ;___; Well, jag nöjde mig inte med det iaf. Så efter att vi inväntat Elias' skjuts drog jag med mig Becca och Simon, mötte Julia på vägen, hem till mig och kollade på film. Yes man, tortilla chips med vitlöksdipp och egengjord energidricka blev det! Galet mysigt c:
Simon sov över hos mig, och åkte för bara någon timma sedan. Även i natt somnade jag runt 5, då min hjärna inte ville sluta skicka runt tankar som höll mig vaken.
Igår träffade jag nämligen en gammal vän jag inte träffat eller pratat med på 7 månader. Min bästavän, faktiskt. Någon som jag saknat väldigt mycket, någon som betydde extremt mycket för mig när hon fanns i mitt liv. Så det var.. speciellt. Men till min förvåning reagerade jag inte alls som jag trodde jag skulle.
Blev inte klok på mig själv. Känns overkligt. Det gick så snabbt och jag minns inte ett enda ord hon sa, även om det inte var mycket eller något speciellt. Oh well. Jag ska träffa henne snart igen så vi kan lämna tillbaka varandras saker. Vet inte varför jag känner såhär.. hur kan man vara "rädd" för någon man känt så väl, "nervös" för att träffa någon man träffade nästan varje dag i 7 år, någon som man älskade så djupt?
