Kyrkogårdskatten Snödroppe
Hon var sjukt puss-galen, denna kise.
Oh min herre, ett leende! Jag fångade ett äkta leende från självaste Elise! Helt otroligt. Otroligt fint.
Denna söta, lilla, galet kelsjuka katt fick vi besök av när vi var på kyrkogården för att tända ljus för farfar vid minneslunden. Vi antog direkt att den inte hade någon ägare, eller åtminstone inte en speciellt bra sådan, med tanke på hur extremt gärna den ville bli klappad och ville upp i ens knä, hur den vräkte i sig mat när vi hämtade en påse kattmat till henne och med tanke på hur hennes ögon såg ut..
Redigerade bilderna samt började skriva på inlägget när vi satt i bilen hem till Falkenerg. Dock gick resan snabbare än jag hade förväntat mig, så nu är jag hemma! Jag har nu stängt in mig i min stuga, njuter av ensamheten medans den är rolig, sitter och äter jellybeans, lyssnar på musik och planerar skit. Nu fick jag dock mat-sms, så nu drar jag in till huset! Adiós.
Kommentarer
Trackback
