E m m i e J a n s s o n ~

 

Jag har tänkt så äckligt mycket på framtiden nu de senaste månaderna. Typ, onödigt mycket. Tänkt på vad jag ska göra när jag slutar gymnasiet om 1,5 år, vart jag ska bo, vem jag ska bo med, vad jag ska jobba med, vad jag ska sysselsätta mig med osv. Framtidsångest.

 

Jag är så sjukt rädd för att mitt liv inte ska bli som jag vill. Jag vill inte vara olycklig, jag vill inte vara ensam, jag vill inte göra ingenting. Jag vill älska någon som älskar mig, jag vill bo i en stad jag trivs i, jag vill ha ett bra och roligt jobb, ha ett händelserikt liv. Men hur får man det?

 

Just nu känner jag såhär.. Jag skulle tycka det var helt acceptabelt att bo i en liten billig lägenhet (som jag pimpar magisk med mina inrednings-skills) i typ Göteborg eller nånstans i Skåne med min pojke och 1-2 katter(viktigt detalj), jobba kvällar/helger/lov på något mysigt fritidshem, jobba någon annanstans på dagarna, skapa mycket konst, spela spel, se filmer och läsa böcker, träffa människor, gå på event osv. Om mitt liv såg ut så ett par år tror jag att jag skulle vara lycklig.

 

Och det är ju åtminstone en start. Även om jag inte vet mitt drömjobb ännu. Förutom jobba på fritids då, men det skulle jag nog inte kunna leva på, även om det är något jag verkligen vill. Så länge jag inte är olycklig och ensam och får göra det jag mår bra av, så tror jag att jag klarar mig.