Det är så logiskt
Varje dag är ett nytt äventyr. Man vet aldrig vad som kommer hända. Inget är säkert.
Kommer jag stöta på någon jag känner på vägen hem och från skolan? Kommer jag våga slinka ur mig ett "hej", våga stanna och prata? Kommer den andra göra det, eller bara blindt gå förbi, som om jag bara vore luft?
Kommer jag prata med någon i klassen? Kommer jag få skratta, på riktigt? Kommer jag göra bort mig? Kommer jag få känna att jag nånstans, hör hemma?
Jag förstår inte hur något som är så lätt för andra är så svårt för mig. Hur jäkla svårt kan det va, att säga hej, att svara på någons fråga även om den inte var direkt riktad till mig, säga/göra det där roliga som passar så bra vid just det tillfället istället för att hålla det inne, våga slappna av och vara mig själv?
Det måste vända snart. Måste lära känna folk, skaffa mig lite nya vänner. Få vara glad igen. Ha någon jag kan gå till när jag behöver det. Någon som inte känt mig sen innan, någon som inte vet vad jag gjort. Någon som får höra det första gången från min mun. Någon som jag kan få hjälpa. Någon som jag behöver och någon som behöver mig lika mycket.
Egentligen borde jag vara nöjd med det jag har. Sluta hungra efter mer. Jag har en bra, nära vän. Jag har min pojke. Jag har ett fåtal vänner jag kan träffa ibland.
Men ändå känner jag mig ensam. Fast vet inte om jag egentligen är det. Men antagligen är det inte tillräckligt för bortskämda lilla Emmie. När man är van vid att ha världens finaste vid sin sida i 7 år, duger det inte att vara ensam sen.
Jag är inte desperat. Snälla tro inte det. Om jag hade vart det hade jag antagligen haft ett par fake-kompisar vid det här lagret, men det har jag inte. Och det är la bra egentligen. Fast ensamt.
Vet inte riktigt om jag ska publicera detta. Vet inte om jag vågar. Jag vet ju trots allt inte vilka som läser denna bloggen längre. Vet bara att de blir färre och färre. Kanske tappar jag några läsare efter detta, ytterst deppiga inlägg? Kanske är det bra. Jag gör nog det, med osäkerhet.
Nej. Nu ska jag plocka fram färger och måla klar min fula tavla så jag sedan kan slänga den åt helvete. Wihu. Hejdå.
Kommentarer
Trackback
