Jag drömde om henne inatt. Igen. Jag har nog helt utan att överdriva drömt om henne 30-40 gånger sedan september förra året. Helt sjukt är det.
Precis som efter alla andra drömmar, så är jag extremt tankspridd just nu. Kommer antagligen gå och tänka på det hela dagen, och komma ihåg små saker lite då och då, som vi gjorde, saker som påminner om henne.
Jag minns inte mina andra drömmar så starkt, och jag tänkte säkert likadant om alla de andra, men denna drömmen var speciell. Det var ingen återförening som det vart tidigare. Jag, hon och några andra var påväg ut från nånting, en byggnad, ner för en trappa. Jag gick och pratade med någon. Jag tror det var henne. Men jag vet att vi inte riktigt var vänner, och inte vart det på länge.
Vi är alltså på väg ner för trappan, och då och då vänder jag mig om för att kunna se henne när jag pratade med henne. Plötsligt ser hon yr ut, blir röd i ansiktet, får tårar i ögonen och vacklar till. Jag fortsätter gå några steg och frågar henne hur hon mår, när hon rätt som det är faller ner på ett större trappsteg mitt i trapan och låter tårarna rinna nerför hennes kinder. Jag slänger mig ner efter henne, kramar henne och försöker få ur henne vad det var som pågick. Jag minns inte om jag fick något svar. Jag vet inte vad som hände sedan. Allt mitt minne har bevarat är bilden av att vi sitter i trappan, jag håller om henne hårt, torkar hennes tårar och ser ner på hennes sorgsna ansikte. Jag minns tillochmed vilken tröja hon hade på sig, den där svarta, armlösa, transparanta blusen hon brukade ha ett färgglatt linne under. Har för mig att hon hade grön/turkosa byxor och ett mörkrosa linne, men är inte säker. Sen minns jag även att hon hade ketchup i håret. Fast det kanske var blod. Minns nu såhär efteråt att hon var lite smutsigt på vissa delar i ansiktet, lite blod, såg helt förstörd ut.. Så, där bröt hon ihop, med bara mig som skydd. Alltså, waat.
Jag tror jag ska försöka få tag i någon bok, hemsida, person, ja vafan som helst, som kan tolka drömmar. Jag har drömt om detta så jäkla många gånger, och alla drömmer har handlat om just samma sak; en återförening, bara på olika sätt.
Jag älskar drömmarna, samtidigt som jag hatar dem. De är så grymt fina och jag önskar verkligen att de var sanna. Men sen vaknar jag upp, och inser att det inte var verklighet. Det hände inte på riktigt. Det var en dröm. Fan, varför. Samtidigt så vet jag inte om jag verkligen skulle vilja att det hände. Men just då, precis efter drömmen varit, så vill jag det.
Galskdjhgdaushbdiaojls, this is driving me crazy. Time for some good music!
