Realistiska drömmar... eller?
De senaste veckorna har jag drömt extra mycket om just en sak: En egen lägenhet. Hur underbart skönt och kul det hade varit. Och helt ärligt, så är det enda som saknas pengar.
Det jag nu tänker beskriva är bilden av hur det skulle vara om jag flyttade hemifrån nu. Nu, eller om ett par månader. Typ på ett lov, då jag har mycket tid att fixa o flytta. Om jag hade fått precis som jag ville och önskade, så skulle det vara såhär.
För det första skulle lägenheten befinna sig på Herting, helst i samma lägenhet som min mamma o syster, och allra helst till och med i samma trappuppgång. Då skulle jag kunna äta kvällsmat med dom, och även komma på besök om jag kände mig för ensam, vilket jag vet att det nog kommer kännas i början.
Det spelar ingen roll ur ful lägenheten i sig är, så länge allt fungerar och den är fräsch. Och att det är någorlunda billigt att bo där. Min pappa (som är målarmästare med eget företag o shit) skulle lätt som en plätt kunna snygga till den med lite ny färg/tapeter på väggarna. Dessutom är jag väldigt kreativ och extremt intresserad av inredning, så jag vet att det skulle bli hur jävla fint som helst. (Skryt skryt, eller nå.)
Jag skulle bara behöva ett kök, ett badrum och ett vardagsrum. Jag behöver inte ens ha en diskmaskin. Skulle nog bara bli jobbigt, eftersom jag inte kommer behöva så väldans mycke "kökssaker" om man säger så, alltså tallrikar glas, bestick osv. Det är ju ändå bara jag som bor där. Och jag skulle kunna tvätta mina kläder hos mamma. Hon skulle även kunna hjälpa mig med räkningar och sådant.
Vardagsrummet skulle jag dela av i två delar, med hjälp av en stor bokhylla i mitten av rummet. Ena delen sovrum, andra delen vardagsrum. Jag är van vid små utrymmen, så det skulle inte alls kännas trångt.
Tänk er, vad himla mysigt det skulle va, sen när jag fått ordning på allt. Jag skulle få lugn o ro att plugga, bjuda hem vem jag vill & när jag vill, folk skulle kunna sova hos mig om de inte ville sova hemma (har en del kompisar i den situationen), komma hem när jag vill, lyssna på vilken musik jag vill.. Ja, jag skulle ju kunna fortsätta i evigheter. Sen skulle jag även fixa mig en liten kise som skulle hålla mig sällskap.
Och ja, detta är i princip allt jag skulle behöva. Eftersom jag har skilda föräldrar och därmed två rum, så har jag en hel jävla del med möbler. Skulle inte bli några som helst problem på den fronten.
Det enda som saknas är ett bra betalt jobb som inte stör skolan alldeles för mycket och såklart självaste lägenheten!
Fast egentligen, så klarar jag mig så som jag lever i nuläget. Jag överlever. Visst, ibland vill jag bara bort, bort, bort, men ja.. Om vi ska vara helt realistiska, så är nog tyvärr denna drömmen ganska långt bort. Jag är ganska säker på att jag kommer flytta från Falkenberg när jag gått ut gymnasiet, men tills dess.. Så kommer jag nog bo såhär, varannan vecka hos mamma, varannan vecka hos pappa.
Men tänk såhär, hur många tonåringar drömmer inte om att flytta hemifrån?!
Kommentarer
Trackback