Det är här jag vill vara

Helt plötsligt ville jag faktiskt gå ut med hunden, det där som annars är så jobbigt och som jag helst slipper bara för att stanna kvar i sängen och göra ingenting lite till. Flög upp, tog av mig strumpbyxorna, tog på byxor, tog av bh:n. Halvvägs genom promenaden kommer jag på att jag vill åka pennyboard och springer hela vägen hem igen och hämtar den. Fortsatte springa fast halsen brände och hjärtat bultade lite väl snabbt. Skuttade ner för backen mot skogen för jag vågar inte stå på brädan med risk att ramla alla kottar, kvistar och stenar. 
 
Tänk att jag fick så mycket energi av en dag på Munka konstskola (intervjudag). Jag kände mig så ny, fri och underbar. Jag kände att "nu är jag mig själv och nu gör jag det jag vill göra". 
 
Låt demonerna ta mig om jag inte kommer in.

Sista gången.

Det är snart. Jag har så otroligt mycket kvar att göra men samtidigt så otroligt lite. Det är snart sommarlov, och jag kommer åka iväg från Varberg ännu en gång, precis som jag alltid gjort varje sommar tidigare tre år. Men det är skillnad denna gången. Denna gång kommer jag inte tillbaka. Denna gång kommer jag inte ta bussen från Falkenberg till Peder Skrivares skola en nervös dag i början av augusti, med pirrande mage och längtan efter att få träffa alla igen.

Jag kommer inte få träffa alla igen. Eller tja, det kanske jag gör, men fortfarande – kanske inte.

Jag sitter just nu gråtfärdig på tåget mot Ängelholm. Jag har nyss vart på vår sista estetkonsert någonsin. Kanske har jag just fått se och höra mina klasskompisar sjunga och spela för allra sista gången. Och för allra sista gången sitter jag där i publiken som en liten myra, helt starstrucked av hur duktiga och begåvade klasskompisar jag har. Tänker på hur jag definitivt ska komma på varenda eventuell spelning varenda en av dem kommer att ha efter det här, utanför skolans lokaler.

Det är underligt. Hur jag kan ha gått tre år på denna skola, mått så jävla dåligt och vart så jävla ledsen, ofta på grund av mina klasskompisar, men helt plötsligt är det som att det aldrig har hänt och istället för att längta tills jag slipper dem och kommer bort från dem så känner jag sorg, att jag kommer sakna dem. Kanske var jag bara förtrollad av deras magiska musik, eller så är jag så naiv att jag som vanligt bara förlåter och förlåter.

Helt plötsligt vill jag inte bort. Helt plötsligt sitter jag gråter av en helt annan anledning. Helt plötsligt vill jag krama om alla och ranta om hur mycket jag älskar dem och att de är finast på jorden.

Nu ska jag sitta och lyssna på musik och drömma mig bort tills jag är framme i Ängelholm, och sen är jag tillbaks i verkligheten igen. Men just nu känner jag bara för att försvinna bort en stund.

 

Ps, skriver inte detta för att skriva något fint och poetiskt över huvud taget, utan bara för att skriva av mig. Tänker inte ens gå tillbaks och läsa om allt för att rätta stavfel osv. Detta får bli som det blir.

 

Dagens låt: Fix you – Coldplay. ”Kärlek. Alla låtar handlar om kärlek.”






Kort om mig:
Namn: Emmie Jansson
Född: 1996-10-30
Bosatt i: Falkenberg (Halland)
Studerar: Estet Bild & Form

Men tjenare!
Jag är en 17-årig, kreativ tös som älskar allt som har med konvent, manga, anime, musik, inredning och pyssel att göra. Jag går 3:e året Estet Bild & Form på Peder Skrivare Skola i Varberg. Jag har runt 13 timmar estetiska ämnen (Bild, Form, Foto osv) varje vecka, så det dyker upp en del om mina arbeten!

På denna blogg är jag en egoistisk jävel som mest skriver om mig själv. Vad jag gör, tänker göra, tänker om saker osv. Som en dagbok, helt enkelt! Feel free to stalk my life.

Denna blogg har använts sedan augusti 2012 och är alltså inte speciellt gammal, men tidigare har jag bloggat på en annan blogg sedan 2008 och den kan ni hitta länk till ovanför headern! ~


Kontakt:
Facebook: Hachis.webblogg.se
(GILLA DÅ!)
Gifyo: EmmieJansson
Twitter: EmmieJansson
Instagram: EmmieJansson
Vine: Emmie Jansson
Mail: [email protected]



NärCon 2012.
Blev rosahårig i Augusti 2013.



bloglovin Missa inga inlägg! ~